LONDON CALLING
Det började inte så bra. På flygbussen ut så slutade mitt kort att fungera. Kul. Åka till London utan kort och med några pund på fickan. Jag såg framför mig tre dagars sandwichätande i parkerna i Bloomsbury. Kanske kunde man få festa till det på en delad fish´n chips…
Vi landade på Stansted Airport och letade efter en bankomat. Nej, kortet gick inte i London heller.
Bussen var billigare än tåget- så buss in till Liverpool Station fick det bli.bussen körde genom norra Londons fattiga kvarter- med övervägande svarta och pakistanier. Ju närmare city- desto vitare människor….Vi klev av i kaoset vid stationen– vägen byggdes om, hus renoverades och trafik och folk överallt. Men en fantastisk service inne på stationen gjorde att vi fick våra biljetter och hittade rätt tunnelbana, Metropolitan Line till Euston Square.
Solen tittade fram när vi kom upp och parkerna i Bloomsbury grönskade och blommade i full prakt. Syren, gullregn och en massa annat jag inte kan namnet på.
Vi checkade in på Tavistock, ett hotell i Art deco-stil och hamnade på våning 7- Utsikten var över en gatukorsning med små myllrande fotgängare och färgglada cyklister tillsammans med svarta Londontaxi och röda dubbeldäckare. Absolut London..
Sängen var mjuk och golvet klätt i lagom ofräsch heltäckningsmatta- men det fanns badkar – så vi avslutade våra kvällar i bubbelbad. Härligt!
Men tillbaka till dag 1;
Vi startade med en sandwich var. Jag tog en indisk chicken korma . lite mesig kryddning dock, och en öl på en parkbänk Russel Square som lunch och grunnade på nästa steg.
Först leta rätt på en bankomat för testa makens trasiga billighetskort- som visade sig vara en vinnare även här i London.. Hans gamla skitkort funkade även på Kap Verde då mitt nya fina MasterCard lade av, även där. Han vägra byta efter denna osannolika tur och förträfflighet.
Pust. !
Inte bara sandwichs - tack och lov- även om utbudet är bra mycket bredare och godare än i lilla London.
Nu var det bara att börja spatsera och se sig om, i riktning mot Soho.
Vi hade tre fina dagar i stora London- där vi bara var på en liten liten yta. Vi shoppade lite i Camden Market, förlorade oss bland stöldgodset på British museum, tillbringade en del tid på gamla pubar med trevliga namn och skyltar. Strosade i Sohos mysiga kvarter och City of Londons hisnande blandning av skyskrapor och gamla tegelhus. Var inne i en 150-årig paraplyaffär nära Oxford Street och missade Tate även denna gång… Och vi fick uppleva en heldags regnande och att staden exploderade i en massa glada paraplyer!
Tre dagar gick fort! Men med tanke på skoskav och värkande trötta fötter så var det lagom. Åtminstone för våra medelådersfötter . dessutom om man nu vill vara lite lokal och äta inhemsk mat – så räcker tre dagar med fish´n chips, veggiepie ( kokt potatis kokt morot och kokta ärtor – yeah man!) och bönor till frukost….huva huva!
But we will be back in London Town soon!! Very soon , I hope!
Det började inte så bra. På flygbussen ut så slutade mitt kort att fungera. Kul. Åka till London utan kort och med några pund på fickan. Jag såg framför mig tre dagars sandwichätande i parkerna i Bloomsbury. Kanske kunde man få festa till det på en delad fish´n chips…
Vi landade på Stansted Airport och letade efter en bankomat. Nej, kortet gick inte i London heller.
Bussen var billigare än tåget- så buss in till Liverpool Station fick det bli.bussen körde genom norra Londons fattiga kvarter- med övervägande svarta och pakistanier. Ju närmare city- desto vitare människor….Vi klev av i kaoset vid stationen– vägen byggdes om, hus renoverades och trafik och folk överallt. Men en fantastisk service inne på stationen gjorde att vi fick våra biljetter och hittade rätt tunnelbana, Metropolitan Line till Euston Square.
Solen tittade fram när vi kom upp och parkerna i Bloomsbury grönskade och blommade i full prakt. Syren, gullregn och en massa annat jag inte kan namnet på.
Vi checkade in på Tavistock, ett hotell i Art deco-stil och hamnade på våning 7- Utsikten var över en gatukorsning med små myllrande fotgängare och färgglada cyklister tillsammans med svarta Londontaxi och röda dubbeldäckare. Absolut London..
Sängen var mjuk och golvet klätt i lagom ofräsch heltäckningsmatta- men det fanns badkar – så vi avslutade våra kvällar i bubbelbad. Härligt!
Men tillbaka till dag 1;
Vi startade med en sandwich var. Jag tog en indisk chicken korma . lite mesig kryddning dock, och en öl på en parkbänk Russel Square som lunch och grunnade på nästa steg.
Först leta rätt på en bankomat för testa makens trasiga billighetskort- som visade sig vara en vinnare även här i London.. Hans gamla skitkort funkade även på Kap Verde då mitt nya fina MasterCard lade av, även där. Han vägra byta efter denna osannolika tur och förträfflighet.
Pust. !
Inte bara sandwichs - tack och lov- även om utbudet är bra mycket bredare och godare än i lilla London.
Nu var det bara att börja spatsera och se sig om, i riktning mot Soho.
Vi hade tre fina dagar i stora London- där vi bara var på en liten liten yta. Vi shoppade lite i Camden Market, förlorade oss bland stöldgodset på British museum, tillbringade en del tid på gamla pubar med trevliga namn och skyltar. Strosade i Sohos mysiga kvarter och City of Londons hisnande blandning av skyskrapor och gamla tegelhus. Var inne i en 150-årig paraplyaffär nära Oxford Street och missade Tate även denna gång… Och vi fick uppleva en heldags regnande och att staden exploderade i en massa glada paraplyer!
Tre dagar gick fort! Men med tanke på skoskav och värkande trötta fötter så var det lagom. Åtminstone för våra medelådersfötter . dessutom om man nu vill vara lite lokal och äta inhemsk mat – så räcker tre dagar med fish´n chips, veggiepie ( kokt potatis kokt morot och kokta ärtor – yeah man!) och bönor till frukost….huva huva!
But we will be back in London Town soon!! Very soon , I hope!
