Malta är en liten ö i Medelhavet –Europas sdligast belägna land mellan Sicilien i norr och Libyen på Afrikas kust i söder.
Ön är inte stor, bara en fjärdedelsyta av Öland-och känslan jag har , kuskandes runt på det billiga och eminenta lokalbussarna – är attstäderna liksom växt ihop. Det finns inte mycket luft och land emellan. Arkitekturen är överlag lådliknande i förfallet gult- med vackra burspråk, fönsterluckor och dörrar i glada färger som blått, rött. grönt och lila.
Städerna liknar varandra med undantag för den medeltida Mdina och Vallettas barockinspirerade stadskärna. Och ett och annat inslag av hightech i St Julians – en EU-anpassad arkitektur som lovar framtidstro och pengar. Bombastiska fallossymboler eller Babels torn på väg mot himmelen i betong, glas och neon. Mitt i allt det gamla och spruckna.
Jag bodde nära St George´s bay- Maltas tredje största strand…som inte var många meter och där var trängesel stor och lite Fellinisk på förmiddagarna- med människor av olika slag och ålder. Sedan tas stranden över av de unga – från hela världen – men de liknar varandra till den milda grad att man undrar om de fått mängdrabatt. Konstigt att alla vill se precis likadana ut- nu i frihetens tidsepok…
St Julians är Maltas nöjeskvarter- med barer, klubbar av obskyr karaktär och shopping.
Malta är känd för att locka många pensionärer- och de fanns på stranden på morgonen och på lokalbussarna. Men på gatorna dominerade unga Barbies och Ken -look a likes. Flickorna vinglade eller stolpade runt på skyhöga klackar på trottoarer där hål var mer regel än undantag. Dumhet eller mod? Välj själv !
De som faller hårdast och mest är kanske de som lär sig snabbast ??
Bästa maten är den italienska – den maltesiska jag åt var ganska smaklös och fet. Utbudet av snabbmat var enormt- bäst och billigast var hålen i väggen. Spenatpajen för 15 kronor var inte så dum…
Vackraste stället på Malta var helt klart Valletta. En gammal stad som blivit lite av ett reservat från en svunnen tid. Renare och dyrare än förr, kan man tänka… Valletta har sina katedraler- riddarkyrkan San Giovanni med sitt gyllene överdåd och palatset och också en kyrka till minne av Paulus skeppsbrott på ön år 60 e Kr.
Husen är vackra och ofta utsmyckade med helgonbilder i hörnen. Och en och annan smyckning av det mer groteska slaget – som en figur sittandes på en kvinnas huvud –och ur hennes sköte kommer en djävul fram…Eller skulpturen inne i san Giovanni med den ammande Madonnan – med en hög benknotor och dödskallar under fötterna. Lite märkligt, hur man sett på världen från denna tid och stad- där det finns 365 kyrkor. En ö där medeltidens korsriddare fanns och ön dominerades av Johanniterna eller malteserorden som de kallas idag. Och San Giovannikatedralen med sinna riddargravar och guldutsmyckningar i de frommas tjänst känns nästan vulgärt överlastad- annars är Valletta som sagt en mycket vacker stad från det forna Europa.
Ön i övrigt har dock kvar lite av en prägel från tiden då Malta var under arabiskt styre- det gäller bland annat en del by och stadsnamn.
Malta är en klippö- om än inte mer än en tvärhand hög. Men Medelhavet s blåa vatten skymtas nästan från hela ön. Liten och solig ligger den nära Afrika - i slutet av Europa och med en historia som tål att funderas på.
Ön är inte stor, bara en fjärdedelsyta av Öland-och känslan jag har , kuskandes runt på det billiga och eminenta lokalbussarna – är attstäderna liksom växt ihop. Det finns inte mycket luft och land emellan. Arkitekturen är överlag lådliknande i förfallet gult- med vackra burspråk, fönsterluckor och dörrar i glada färger som blått, rött. grönt och lila.
Städerna liknar varandra med undantag för den medeltida Mdina och Vallettas barockinspirerade stadskärna. Och ett och annat inslag av hightech i St Julians – en EU-anpassad arkitektur som lovar framtidstro och pengar. Bombastiska fallossymboler eller Babels torn på väg mot himmelen i betong, glas och neon. Mitt i allt det gamla och spruckna.
Jag bodde nära St George´s bay- Maltas tredje största strand…som inte var många meter och där var trängesel stor och lite Fellinisk på förmiddagarna- med människor av olika slag och ålder. Sedan tas stranden över av de unga – från hela världen – men de liknar varandra till den milda grad att man undrar om de fått mängdrabatt. Konstigt att alla vill se precis likadana ut- nu i frihetens tidsepok…
St Julians är Maltas nöjeskvarter- med barer, klubbar av obskyr karaktär och shopping.
Malta är känd för att locka många pensionärer- och de fanns på stranden på morgonen och på lokalbussarna. Men på gatorna dominerade unga Barbies och Ken -look a likes. Flickorna vinglade eller stolpade runt på skyhöga klackar på trottoarer där hål var mer regel än undantag. Dumhet eller mod? Välj själv !
De som faller hårdast och mest är kanske de som lär sig snabbast ??
Bästa maten är den italienska – den maltesiska jag åt var ganska smaklös och fet. Utbudet av snabbmat var enormt- bäst och billigast var hålen i väggen. Spenatpajen för 15 kronor var inte så dum…
Vackraste stället på Malta var helt klart Valletta. En gammal stad som blivit lite av ett reservat från en svunnen tid. Renare och dyrare än förr, kan man tänka… Valletta har sina katedraler- riddarkyrkan San Giovanni med sitt gyllene överdåd och palatset och också en kyrka till minne av Paulus skeppsbrott på ön år 60 e Kr.
Husen är vackra och ofta utsmyckade med helgonbilder i hörnen. Och en och annan smyckning av det mer groteska slaget – som en figur sittandes på en kvinnas huvud –och ur hennes sköte kommer en djävul fram…Eller skulpturen inne i san Giovanni med den ammande Madonnan – med en hög benknotor och dödskallar under fötterna. Lite märkligt, hur man sett på världen från denna tid och stad- där det finns 365 kyrkor. En ö där medeltidens korsriddare fanns och ön dominerades av Johanniterna eller malteserorden som de kallas idag. Och San Giovannikatedralen med sinna riddargravar och guldutsmyckningar i de frommas tjänst känns nästan vulgärt överlastad- annars är Valletta som sagt en mycket vacker stad från det forna Europa.
Ön i övrigt har dock kvar lite av en prägel från tiden då Malta var under arabiskt styre- det gäller bland annat en del by och stadsnamn.
Malta är en klippö- om än inte mer än en tvärhand hög. Men Medelhavet s blåa vatten skymtas nästan från hela ön. Liten och solig ligger den nära Afrika - i slutet av Europa och med en historia som tål att funderas på.
